sao paolo #4.

[disposable camera]

under the floor.

sao paolo #3.

[disposable camera]

a tourists' gaze. views from a bus window.

sao paolo #2.

[disposable camera]

marquise do parque do ibirapuera. 1954.

sao paolo #1.

[disposable camera]

it is almost two years now, since we made that trip to brazil. somehow i never

published anything from sao paolo here. rio and brasilia are well represented, but not

sao paolo. therefor i start a little series. concluding that trip. two years later.

this is hotel unique.

off again.

[disposable camera]

copenhagen is calling. this exhibition by per olaf fjeld and emily randall fjeld.

enduration.

[disposable camera]

lyröekarna. vi tog ekollonen i oktober. dom växte snabbt under vintern. nu står dom stilla,
men dom lever. dags att åka hem till sverige kära små ekar. hoppas ni gillart.

the oaks from lyrö island. we took the acorns in october. they grew quickly during winter.
now they've been still for quite a long time. but oh, they are alive. time to move home to
sweden dear little oaks. hope you'll like it.

halla.

[disposable camera]

när solen kommer från sidan blir det ljust och jag ser alla. där sitter sara och där sitter
wakiko och där sitter den bistre mannen och mannen med de nyfikna ögonen. aleksander
vaknar och tåget som gick fort fort fort verkar stanna till en aning. plötsligt finns det ett
innanför som är ljust och varmt och har en alldeles egen historia i en alldeles egen takt.
innan solen kom fanns det inte. då såg jag inte sara eller wakiko eller männen, och
aleksander sov. utanför åkte världen förbi fort fort fort. här inne var det mörkt. en paus.

when the sun hits from the side the hour becomes light and i can see everyone. there is
sara and there is wakiko and there is the serious man and the man with curious eyes.
aleksander wakes up and the fastgoing train seems to slow down a bit. suddenly there's
an interior that is bright and warm and has its' own story in its' very own pace. before the
sun it was nothing there. then i could not see sara nor wakiko nor those men, and
aleksander slept. outside the world moved fast. here it was dark. a pause.

happily stupid or stupidly happy.

[disposable camera]

låt oss bara säga att det är kul att åka tåg.

let's just say that we enjoy taking the train.

it rained that day.

[disposable camera]

det gick inte att komma in i skolan. och bilarnas motorer vägrade att köra vidare efter pölen.
sjøen.

we could not get inside the school. and the engines of the cars turned silent after the puddle.
the lake.

it rained that night.

[disposable camera]

den lilla festen med de stora avskeden. ett sommarhus i tønsberg. en sommarnatt som aldrig
blev natt utan morgon igen. det regnade nästan hela tiden. vi talade om längtan, om människan,
om allvar, om att skriva. ville inte somna men somnade ändå. vid en eld, under en filt.

there was this party where we had to say so many goodbyes. a summer house in tønsberg. a
summer night that was not a night, but a long journey towards the morning. and it rained. we
talked about longing, about writing, about many things. in the middle of it all, a snapshot
of the water melon. i think i took it for jonas, he loves them, the melons.

i remember brazil. last shots from bird city.

[disposable cameras]

brasilia. den überplanerade staden som ser ut som en fågel. det vi såg av fågeln var
ganska begränsat till... ryggraden. det är från kotorna längs denna ryggrad som
brasilien styrs. otroligt märkligt.

brasilia. the city planned by one man and built during four years. from above it
looks like a bird. we wandered along the spine of that bird. up and down. the spine
that rules brazil. so weird.

i remember brazil. the egg.

[disposable cameras]

i remember brazil. exactly one year ago.

[disposable camera]

första dagen i brasilia. vi fick inte gå in någonstans. øystein hade som vanligt mycket
energi. han sprang på pelarna och visste ännu inte att han skulle bryta foten till kvällen.

the first day in brasilia. we could not go inside the buildings. øystein was energetic
as always. he ran on the pillars and did not yet know that he was about to break
his foot that very night.

i remember brazil. inside and outside teatro nacional.

[disposable camera]

dom såg ut som mario & luigi när dom renoverade fasaden. hoppade mellan stora
stenar. i foajen satt det ingen och hälsade, men ingen hade en stol och ett bord. vi
hittade fina betongtrappor överallt, och när vi hungrade köpte vi färgglada karameller.

they looked like mario & luigi when renovating the facade. jumping between rocks
in the sky. no one greeted us in the foyer, but still had a chair and table. we found
beautiful stairs of concrete everywhere, and when we were hungry we bought
colourful caramels.

i remember brazil. congresso nacional.

[disposable camera]

första dagen i brasilia gick vi i cirklar runt niemeyers komposition.
pinne-pinne-kupol-skål kallar jag den. andra dagen fick vi komma in, men inte
fotografera. där inne tas många brasilianska beslut. två salar är viktigast, en i
kupolen och en i skålen. båda salarna är fönsterlösa och inklädda i heltäcknings-
matta. murrigt såklart, trots jättemånga glödlampor. för att vara politiska salar
med rösträtt var det nästan lite... mysigt?

the first day in brasilia we circled around this complex without being welcomed
inside. the second day we were allowed to visit the halls in the 'cupola' and the
'bowl'. this is where brazilian decisionmaking takes place. both without windows
and with wall-to-wall-carpets on the inside and thousands of light bulbs. for
being assembly halls they were quite... cosy?