i remember brazil. the last day in rio.

[disposable camera]

för er som inte vet. jag fick äran att åka till rio de janeiro, brasilia och sao paolo i
mars förra året. min dåvarande arbetsgivare arrangerade en helt fantastisk resa.
många bilder därifrån delade jag aldrig med mig av, det är därför de dyker upp här lite då och då, inaktualiteten till trots. jag hoppas att det är välkommet. det här är
de sista från rio. tidigare brasilienbilder här.

for you who doesn't know. i travelled to rio de janeiro, brasilia and sao paolo in
march last year. a trip arranged by my former employer. i have many pictures
from these cities that i never shared, that's why they appear here every now and
then. i hope you don't mind that they are a bit out-of-date.
these are the last ones from rio. previous brazil-pics here.

i remeber brazil. museo arte contemporanea.

[disposable camera]

rött golv och mitt finger framför linsen. bravo.

red floor and my finger on the lens. well done.

i remember brazil. fra in the pool.

[disposable camera]

sol och pool på taket. det hade suttit lite fint nu.

sun and pool on the roof. would have been quite nice right now.

i remember brazil. the theatre in niteroi.

[disposable camera]

oscar niemeyer gör sin grej.

oscar niemeyer doing his thing.

i remember brazil. the girl who looked like me.

[disposable camera]

i remember brazil. conjunto habitacional pedregulho.

[disposable camera]

den starkaste arkitektoniska upplevelsen under resan. de gamla satt på sina balkonger
och solen strömmade in genom teglet. till deras privata trädgårdar fick vi inte gå. men
vi såg dem sitta där. arkitekten hette affonso eduardo reidy. det byggdes 1947-1952 i
kanten av rio de janeiro. vår guide var orolig för vår säkerhet men vi kände inget hot

this was one of my strongest architectural experiences during the trip. the old
couples sat on their balconies behind the brick. the guide was worried for our safety
but we never felt any threat. it was built 1947-1952, beside the favelas outside the
centre of rio de janeiro. architect: affonso eduardo reidy.

i remember brazil. sambodromo.

[disposable camera]

öde, men inte alltid. riokarnevalens största festlighet har hållits här varje år sedan 1984. sambaparaden. en gata som aldrig tar slut. en gigantisk betongstruktur. helt omgiven av favelas.
this is where the samba parade is held each year. a gigantic concrete structure that landed among the favelas. once a year - the heart of the carneval.

i remember brazil. hospital sul america.

[disposable camera]

så här såg det ut back in the days, 1959. ganska likt. fortfarande i högsta grad fungerande. vi fick inte gå in så klart, och tur var kanske det. att titta på en byggnad känns inte helt relevant när människor är sjuka. det spelar liksom ingen roll om man åkt runt halva jorden. utanpå var det ett vackert hus i all sin betongprakt. raderna av fönster-fönster-fönster. den niemeyerska tegelfasaden, som kan ses i flera av hans projekt, gör ljuset till magi.

this is what it looked like back in the days. we did not go inside but it was a beautiful on the outside. the concrete and the windows, repeating. the magical light through the brick facade.

jag minns brasilien. hotel nacional.

[disposable camera]

det här hotellet ritades av oscar niemeyer 1968. i mitten på nittiotalet gick ägarna i konkurs och sedan dess har det bara stått här. jag blev berörd. kanske på grund av hur förfallet det är. kanske på grund av dess väldighet. det var svårt att tänka sig att det haft sina storhetsdagar. jag fick dock lite hjälp på traven då jag hittade denna bild från 1987. och än är det inte slut på årtalsdroppandet: det sägs att hotellet skall tas i bruk igen till fotbolls-VM 2014!

jag minns brasilien. stränderna.

[disposable camera]

ett av de finaste minnena är någon av de sista dagarna då vi åker buss genom sao paolo. trafiken är hysterisk och färden tar aldrig slut. längst fram sitter odd som lyckas charma till sig chaufförens mikrofon. så ut ur högtalarna strömmar plötsligt en välbekant röst: cornelis. runt om i sätena börjar folk så att nynna. norska kollegor som faktiskt kan sången, och en och annan portugis eller holländare som gör sitt bästa. vi sitter där stilla, matta efter en lång dag. talar inte, men nynnar tillsammans i all vår stillhet. det är den här sången:

Varje kväll vid åttatiden
går jag stigen nerför berget
och så hoppar jag på bussen
som går till Copacabana.
Jag har badat, jag duschat
luktar gott om hela kroppen
och så börjar jag gå,
och jag tål att tittas på.

- Dansa samba med mig.
ay, ay ay ay
jag e' bra,
jag e' bra
Har du tid och pengar så
köper du min samba.
Har du tid och pengar så
köper du min samba.

Går man på Copacabana
har man havet till vänster.
Fast jag tittar rakt framför mig
och ser på vem jag möter.
Ser dom ut att vilja dansa
får dom köpa min samba.
Den som prutar får gå
för jag tål att tittas på.

- Dansa samba med mig
ay, ay ay ay
jag e' bra,
jag e' bra
Har du tid och pengar så
köper du min samba.
Har du tid och pengar så
köper du min samba.

Vill du lära dej min samba
under månen,på stranden?
Jag kan vissla melodien,
med två snäckskal slår jag takten.
Och om du har lust att älska
har vi hamnat på rätt ställe.
Det är förbjudet - jovisst,
men hotell är så väldigt trist.

- dansa samba med mig
ay, ay ay ay
jag e' bra,
jag e' bra
Har du tid och pengar så
köper du min samba.

Mellan Playa de Flamenco
och det fagra Ipanema
finns de rikas heta stränder.
Men dom fattiga i Rio
bor högt över alla andra,
högsta berget bor jag på.
Vinden svalkar, solen bränns.
Där finns sorg som inte känns.

dansa samba med mig
ay, ay ay ay
jag e' bra,
jag e' bra
Har du tid och pengar så
köper du min samba.
Har du tid och pengar så
köper du min samba

jag minns brasilien. alfabarra.

[disposable camera]

jag minns brasilien. kokosnötterna.

[disposable camera]

jag minns brasilien. jesus.

[disposable camera]

hittade plötsligt de gamla bilderna från i våras. startar en liten serie.