sure!

när tar snön slut? torsdag, som i en ganska dålig dag först. det bara snöade och jag
förmådde inte gå ut innan klockan tre. men då blev torsdagen en bättre dag. mötte
emil och sara på doga, design- och arkitektursenter. ikväll var det pecha kucha
volym 17. vi brukade gå på pecha kucha i göteborg också, men det blev för ofta, lite
urvattnat. här är det bara fyra gånger om året. man får band runt handleden för att
komma in och det kostar åttio kronor. presentatörerna är ofta duktiga och
inspirerande. så även idag. exempelvis stig marlon weston som gör 'fotomålningar'.
skippar kamera och film, belyser fotopapper med blixtar eller ficklampa. jag älskade inte bilderna, men tekniken verkar kul. vi hann inte se alla föredrag. vi skulle ju se
säkert!. hon spelade på blå. när vi sprang över dit valde vi den smala vägen längs
älven, mellan huskanten och gjutjärnsstaketet. där låg två meterhögar med hårt
packad snö som fångade en byggnadsställning. den blir inte lös förrän till våren. en
stig var trampad genom högarna och vi trampade efter utan att trilla ner på älvens
isiga skorpa. fem personer satt på en snöig bänk och eldade i ett lock till en grill.
det luktade gott men det var inte mat. de värmde sina kalla tår. vi sprang in på blå
och annika hade redan börjat sjunga för par och gubbar och tjejer med kontroll på
frisyren. hon med knuten begravde ansiktet i nacken på han med vit krage med
flamingos på. saknade min käre och såg att annika dansade precis såsom han dansar.
kanske bara i min fantasi men det var sant just då. ville klämma extra hårt om hans
hand till några av orden.

when does it stop snowing? it was a thursday with no energy at first. i did not leave
the apartment until three in the afternoon. doing nothing. bad maja. the world grew
colourful again when going to pecha kucha, which is always a joy here in oslo. stig
marlon weston was one of the speakers, he makes photographic paintings. i did not
love the pictures, but the technique was kind of unique. he uses no camera nor film,
but a flash / flash light directly on to the photo paper. he made a company produce
large rolls of 1 m wide photo paper, just for him. then he rolls it out at night in the
forest, running around with a flash light (or having sex on it). in the break we ran
to the säkert! concert. i was totally taken and felt some long lost feelings. the lyrics
are brilliant and i forgot why i haven't been inspired by life lately. good good thing.