that special night. and day.

det är något väldigt speciellt med att höra bekanta popsånger spelas av en symfoni-
orkester. och ännu mer speciellt när symfoniorkestern sällskapas på scenen av det
bekanta bandet. detta skedde i lördags kväll och mycket riktigt rös jag. en tår
trillade under rufus, sista sången på genrepet. känslorna varvades. pampigt, känslo-
samt, händelserikt. ballonger, konfetti, pappersflygplan. apropå det fick jag ansvara
för utkastning av ballonger och flygplan.
- du får inte bli nervös över det här nu maja, sa anna. jag lovade att inte bli det,
men blev det ändå. trots att uppgiften inte krävde någon större träning eller ens en
van flygplanskastararm. somnade till slut i ett soffhörn på efterfesten. åh vilken kväll.
tack i'm from barcelona!

it is something special about hearing familiar pop songs being played by a symphony.
it is even more special if the symphony is accompanied on stage by the familiar
band. this happened on saturday and i was indeed shivering. a tear fell during the
last song of the rehearsal, rufus. emotions changing all the time. grand, touchy,
eventful. balloons, confetti, paper planes. speaking of which, i was responsible for
letting go of balloons and throwing paper planes
- promise not to be nervous about this now maja, said anna. i promised not to be, but
it did not help. although the task did not require any specific training nor an
experienced plane-throwing-arm. i managed anyway. fell asleep in a corner at the
after party. oh what a night. thank you i'm from barcelona!