24 januari 2011

the end of line 2.

11_01_20
ellingsrudåsen. förstod först inte varför tåget hade stannat i tunneln, men det var inte
tunneln. det var stationen. jag följde den mörka perrongen till en trappa. trappan ledde
ut i ett dovt upplyst rum, ovalt, betong. där fanns 3 hissdörrar, ingen rulltrappa, ingen
vanlig trappa. jag som vanligen undviker hissar klev snällt in i den mellersta,
valmöjligheterna var begränsade. stor hiss. kiss på golvet. två knappar: upp / ner. valet
var enkelt: upp. på väg hem hittade jag den alternativ vägen för dom som har hisskräck:
tunneln. det var inte riktigt någon lättnad...

ellingsrudåsen. i didn't understand why the train stopped in the tunnel. but it wasn't
the tunnel, it was the very dark station. a stair led to a circular, concrete room. three
elevators, no stairs. i usually avoid elevators but had limited choices. stepped into the
middle elevator. it was large with pee on the floor. two buttons: up / down. an easy
pick. on my way home i found the alternative route; the tunnel. not very comforting...

4 kommentarer:

  1. Vad skulle du dit att göra?

    SvaraRadera
  2. just reading this made me feel uncomfortable!

    SvaraRadera
  3. Jag fick skjuts dit en gång förra året och hamnade i en mörk hiss med en okänd och alkoholiserad karl. Att sen stiga ur hissen i den mörka underjorden frambringade en stark längtan att komma bort från förorten väldigt fort.

    Vilken deprimerad person har ritat stationen i Ellingsrudåsen?!

    SvaraRadera
  4. men det var så fint när man kom upp ur underjorden. frostiga träd, sol och skidspår. och så fanns det ett rum som hette "store verden" utanför hissarna. det var obemannat och där låg en massa tidningar och böcker, det fanns gratis kaffe och te, bord och stolar. massa gröna växter. fin sak.

    SvaraRadera