stjärnkikare.

det sades att en svärm av rymdstenar skulle anfalla norden i natt. därför stannade vi mitt i kubaparken med ansiktena vända mot skyn. det var en ganska svart himmel och en ganska gul omgivning, men några få stjärnor kunde vi skönja. så plötsligt, out of the black, föll en stjärna som vi alla såg. det var ett mainstream stjärnfall och johan konstaterade att man inte behövde önska något (tur, han är ju så velig). ganska snart fick alla utom emil kalla tår och ville röra sig hemåt. men emil stod kvar. spanandes. så i ett ögonblick vände han ögonen mot marken och såg inte det johan och sara såg: eldbollen! dom sa att den var så stor att den inte ens fick kallas stjärnfall. snarare komet. och johan blev orolig över vikten av den kommande önskningen. satte stjärnfallet oslo i ljusan låga? det vet vi inte än. men vi vet att i emils ögon brann besvikelsens låga. han som hade väntat så. jag och jonas sprang hemåt med kalla tår. och nu undrar vi vad johan önskade...

spotting falling stars. it was said to be one of those nights that none of us had experienced earlier. "meteor swarms" on their way. emil was most eager, but sara and johan saw the biggest falling star they'd ever seen. a fire ball. i wonder what they wished for.