avresa.

nu bär det av mot sjösjuka sjömän i shanghai och tokiga totoros i tokyo. hejdå!

ön.

ön heter svartklubben - det passar inte så bra.

fyren.

med huvudet i småland och fötterna på åland. eller, vi såg i alla fall åland.

precis tove jansson.

jag och ursula gick till skrakviken och badade. plötsligt snubblade vi

nästan över tove jansson. men bara nästan. hon vaknade inte som tur

var. då kunde vi ha märkt att det inte var tove jansson.

vi märkte aldrig det.

på väg ut till min barndoms somrar.

vässarögrund. fyren som betyder halvvägs till djuphamn. oj vad jag har längtat.

bergstron

när vi var små skjutsade pappa oss genom staden. varje dag. vi brukade ropa ut namnet på platser vi passerade längs vägen. alltid samma platser. tranebergsbron, slussen, örbyleden. men vi var så små, och skulle skrika så fort, så orden kom ut lite som dom ville. här på bron blev det alltid BERGSTRON! den som ropade först vann.

nu är det natt och jag är stor. jag flyger över broarna på den för lilla cykeln som nästan inte kan bromsa. staden är öde och husen sover. jag sjunger om fritiof och carmencita och ingen hör. jag är snabbare än tunnelbanan, snabbare än måsarna och snabbare än solnedgången. bergstron leder vägen hem.

skål för sommaren!

stockholmshimmel

vi dricker rosé på jens och martinas balkong och pratar om stora ting såsom barn och bröllop och
magdalena ribbing. i fjärran flyger ballongerna precis som dom alltid gör kvällar som den här.

vem ser vem egentligen?

jag ser en hund och mig själv när jag tar ett kort på den hunden som ser mig och sedan lägger jag
bilden jag ser på bloggen som alla kan se men hunden kan inte se alla.

foam it.

med lekmän vid foamcuttern kan det bli moln, monster och många gaudi-hus.

tur att ingvar inte får bestämma.

men han får sitta hemma hos lillebil och rikard och iaktta.