citat bror:
"man kan liksom va lite hungrig, och så kan man va ganska hungrig, och väldigt hungrig, och helt sjukt hungrig, och inte förrän efter det blir man kebabistanhungrig."
hon hade i flera veckors tid peppat för takterrass och grill. sedan, när regnet kom och aldrig slutade, ändrades planen till att äta inomhus. sedan, när regnet fortfarande inte slutade, visade det sig att kolen var blöt. det höll på att bli råbiff.
varken tur eller otur, bara fint. det är på något sätt poetiskt att den vissnar efter en tids användning. sisådär 23 minuter skulle jag uppskatta det till.
det är som att tiden fryser ibland. ett år eller årtionde fastnar inne i en sommarstuga i småländsk skog. när man gör besök smälter det lite, väcker minnen eller berättar historier för den som är ny. jag var ny och fick många historier berättade för mig. den om en röd kontakt på en fjärilsvägg. den om frun som var hysterisk. den om tjärnens näckrosor som stängs när det åskar. den om radio luxemburg under stora fönstret. den om lilla fridolf i kommoden. när vi åkte frös allt fast igen, lite lite annorlunda än förra gången.